Överdriven hälsoångest eller sjukdomsångest kallas för hypokondri. Det är egentligen inget nytt fenomen, utan tros ha funnits i princip så länge som människor vetat om att de kan bli sjuka och behöva ta läkemedel. Hos vissa personer kan denna hälsoångest utvecklas till en grad där det blir ett besvär i sig självt.

Det går onekligen att säga att digitaliseringens framfart tillgängliggjort information om hälsa och sjukdomar. Idag räcker det för de flesta att plocka upp sin smartphone och skriva in några enkla ord i en sökmotor som Google för att kunna hitta och konsumera ny information.

För många, särskilt de som lever med kroniska sjukdomar, kan internet vara ett väldigt användbart verktyg. Det möjliggör för människor att hitta specialiserade stödgrupper online, välgörenhetsorganisationer och andra organisationer som kan erbjuda hjälp för deras tillstånd. Låt oss inte heller glömma hur internet i oerhört många fall kan förse personer med väldigt nyttiga råd om sjukdomskontroll, livsstilsförändringar och information om kost och motion som har vetenskapligt stöd.

Men det är när mycket detaljerad information om sjukdomar (oftast de som kan vara allvarliga men också ganska sällsynta) har en ytterligare negativ inverkan hos den som är benägen att uppleva hälsoångest som man börjat använda termen cyberkondri.

Vi kommer i denna artikel diskutera varför cyberkondri är ett växande problem bland sjukvårdspersonal, beskriva begreppet närmare och även komma med tips och råd om du tror att du har hälsoångest.

Cyberkondri och “Dr. Google”

Huvudvärk är hjärntumör, hosta är lungcancer och bröstsmärta är hjärtinfarkt. Så inleder Anna Bäsén sin artikel Nu lider vi av cyberkondri, som trots sin ålder på dryga 10 år är precis lika aktuell idag som då. Hos BBC kan vi så tidigt som 2001 hitta en artikel om fenomenet, där vi kan läsa en ganska precis beskrivning av fenomenet:

  • Patienter med cyberkondri kollar upp deras symptom online.
  • Följt av att patienten bokar in en läkartid med en förutfattad föreställning om vad för sjukdom de är övertygade om att de lider av.

Allmänläkare Trefor Roscoe förutspådde redan 2001 att cyberkondri skulle bli vanligare i takt med att internetanvändandet ökade. 2008 publicerades en studie av Ryen White och Eric Horvitz i Association for Computing Machinery Transactions of Information Systems, där de definierade cyberkondri som:

“Den ogrundande eskaleringen av oro om symptomatologi, baserat på
översynen av sökresultat och literatur på internet”
.
Ryen White och Eric Horvitz.

I en efterföljande studie, presenterad vid AMIA Annual Symposium år 2009, berättade författarna att personer som söker efter vanliga symptom på internet kan få resultat eller innehåll om allvarliga sjukdomar som orsakar kraftigt tilltagande oro. Det kan emellertid vara så att innehållet inte presenterar information om prevalensen av dessa allvarliga sjukdomar eller möjligheten att dessa symptom kan ha helt godartade orsaker.

Deras studier i ämnet, som omfattade mer än 500 respondenter, visade bland annat att:

  • Tilltagande hälsoångest orsakat av internetsökningar skedde så ofta som hos var femte person.
  • Internetbaserade interaktioner spär på hälsoångest hos två av fem personer.
  • På samma sätt minskade internetbaserade interaktioner hälsoångest hos hälften av respondenterna.

I tillägg kan andra faktorer såsom personens mottaglighet för ångest och deras allmänna ångestnivåer bidra till detta. Studien visade också att så få som en fjärdedel granskade källan som de läste informationen från:

  • 80 procent av (amerikanska) vuxna hade sökt efter hälsoinformation online.
  • Av dessa var det endast 25% som faktiskt källgranskade informationen för att verifiera att det är riktig information.

Cyberkondri - varför är det ett sånt problem?

För patienter kan hälsoångest komma att skapa en ond cykel. Genom att oroa sig för symptom på en allvarlig sjukdom kan en person bli överdrivet uppmärksam på små och ofta olikartade symptom när de inträder. Det kan vara exempelvis huvudvärk, små hudåkommor eller en matt muskelsmärta. Dessa typer av symptom kan träda in på grund av olika anledningar, men ifall någon börjar förknippa dessa med allvarliga sjukdomar kan det orsaka tilltagande hälsoångest.

Denna oro kan orsaka stress, mer huvudvärk och muskelsmärta, vilket i sin tur orsakar mer oro och ångest, och så vidare.

Personer med överdriven hälsoångest letar ofta efter trygghet från läkare eller från källor på internet. När de får detta kan de ofta få en tillfällig försäkring, som sedan försvinner när de märker något annat och blir övertygade om att de har ett annat problem.

Det är också möjligt att någon med hälsoångest gör det diametralt motsatta, det vill säga att medvetet undvika kontakt med läkare och sjukvårdspersonal och information om hälsa och sjukvård på nätet.

Hälsoångest kan också, i sin tur, leda till ytterligare problem såsom depression och panikångest, vilket är varför det är viktigt att adressera det. Din husläkare kan erbjuda hjälp och stöd och, om nödvändigt, skriva en remiss till terapeut.

• • •

Kognitiv beteendeterapi (KBT-terapi) är den terapiform som är vanligast vid överdriven hälsoångest. Nyligen har forskare vid Imperial College London och King’s College London genomfört en studie av 444 patienter om KBT som behandlingsform vid hälsoångest. Det visade sig vara en effektiv behandlingsform. I vissa fall kan även andra behandlingsformer, som olika traumabehandlingar visa sig vara effektiva.

För vårdgivare har hälsoångest identifierats som ett problem på grund av den tid och de resurser som den konsumerar. En patient med hälsoångest kan komma att uppta resurser såsom konsultation och provtagning som egentligen inte är nödvändig.

Det saknas siffror för hur mycket hälsoångest och hypokondri belastar öppenvården i  Sverige. I Storbritannien har man uppskattat den årliga kostnaden för provtagning och konsultation för patienter som inte var nödvändig till £56 miljoner årligen, vilket motsvarar omkring 693 miljoner kronor.

Att ta itu med tilltagande hälsoångest och hypokondri, eller “cyberkondri”, har därmed även ekonomiska incitament, eftersom det kan bistå i att dra ner belastningen för öppenvården.

Hur vet jag om jag har hälsoångest?

Läkare eller terapeut kan vanligtvis utvärdera ditt beteende genom att ställa frågor och försöka identifiera huruvida du har hälsoångest baserat på dina svar. Det finns ett test för hypokondri, som utvecklades 1967 av Issy Pilowsky. Pilowskys test bestod ursprungligen av en serie frågor, men den modell som används mest idag består av sex frågor:

  • Har du upplevt att du uppmärksammat kroppsliga symptom - i minst sex månader - som allvarlig sjukdom?
  • Har du känt dig bekymrad över att du uppmärksammat dessa symptom?
  • Har du upplevt att uppmärksammandet av dessa symptom har negativ inverkan på andra delar av livet som familjeliv, socialt liv och arbete?
  • Har du känt behovet av att undersöka dig själv eller självdiagnostisera dig själv?
  • Har du upplevt missnöje över en diagnos du fått från läkare eller känt att du inte är övertygad över läkarens försäkran om att du mår bra?
  • Behöver du konstant bli försäkrad av läkare, familj och vänner om att du mår bra, även om du inte riktigt tror på det du blir tillsagd?

Definitionen av hypokondri är att man felaktigt tolkar sina kroppsliga symptom med rädsla att drabbas av en allvarlig sjukdom (katastroftänkande) och att detta leder till tydligt lidande i arbete och sociala livet. Övertygelsen om att man är allvarligt sjuk fortsätter, även utredningar och provtagning gjorts.


   
Författare: Elias Hemmilä
elias@treated.com
8 mars 2019