Underaktiv sköldkörtel, även kallat hypotyreos, är en av våra vanligare folksjukdomar, som tros drabba över 400,000 svenskar. Men då sköldkörteln är ett organ som många ibland inte tänker lika mycket på, som t.ex. hjärtat och lungorna, så är tillståndet idag ändå inte fullt lika välkänt.

Vad är sköldkörteln och vad är dess uppgift?

Sköldkörteln sitter på halsens framsida och ser ut ungefär som en liten fjäril. Sköldkörtelns påverkar nästan alla funktioner i kroppen och har som upptift att reglera vår ämnesomsättning. Man kan säga att den agerar lite som ett reglage för kroppen som ser till att kroppen inte kör på för hårt eller för lite. Den vanligaste sköldkörtelsjukdomen är underaktiv sköldkörtel, som även kallas hypotyreos. Detta innebär att sköldkörteln tillverkar för lite hormoner och att kroppens ämnesomsättning går på lågvarv.

När i livet träder sköldkörtelproblem oftast in?

Det allra vanligaste är att kvinnor i medelåldern och framåt drabbas. Det är även vanligare året efter att man som kvinna fött barn. Vid både över- och underaktiv sköldkörtel är det flera gånger vanligare att kvinnor drabbas än män. Även barn kan drabbas av sköldkörtelproblem, men det är något mycket sällsynt och tros drabba färre än ett per 2,000 barn.

»Läs mer: Sköldkörtelsjukdomar hos barn

En vanlig teori om varför sköldkörteln påverkas så pass mycket oftare hos kvinnor än hos män är förändrade hormonnivåer, t.ex. i samband med graviditet. Men även fast det återkommer som teori är det fortfarande ingenting som forskning kunnat ställa bortom rimligt tvivel.

Ospecifika och svårfrångade symtom

Vanliga symtom vid förändrad sköldkörtelfunktion är trötthet, mindre ork, depression, koncentrationssvårigheter, frusenhet och symtom som drabbar hud och hår. Behandling för hypotyreos kommer i form av hormonersättningsterapi, förkortat HRT, och första linjens behandling är i form av Levothyroxin (som i Sverige säljs under namnet Levaxin).

Hypotyreos orsakar ofta ospecifika symtom och behandlingskriterierna varierar mellan olika län i Sverige. I början av maj månad i år publicerade Läkartidningen en artikel skriven av två överläkare, Mikael Lehtihet och Jan Calissendorff, som flaggade för att tillståndet riskerar att överbehandlas.

Vad ska man gå på för symtom?

Det är vanligt att patienter länge går och bär på en känsla av att någonting inte känns bra, vilket inte sällan orsakar problem i privatlivet eller på arbetsplatsen. Men i och med att hypotyreos ofta orsakar diffusa symptom är det viktigt att man om patient inte tvekar på att gå och träffa en läkare om man under en period känt sig hängig och saknat ork. Huruvida sköldkörtelns funktion är normal eller inte kan fastställas genom ett snabbt blodprov.

Det är viktigt att komma ihåg att kroppen inte är oföränderlig, utan den förändras hela tiden. Därför kan det vara så att man haft en normal funktion ett år tidigare, men sedan ha en onormal funktion året därpå.

Hur ställs en diagnos vid hypotyreos?

För att ta reda på om sköldkörteln är underaktiv tar en läkare blodprov. I blodprovet undersöks halterna av sköldkörtelhormonerna tyroxin och trijodtyronin. Låga halter av dessa hormoner, i synnerhet tyroxin, tillsammans med hög halt av TSH är typiskt vid diagnostiserad hypotyreos. TSH är tyreoideastimulerande hormon som bildas hjärnan och färdas genom blodbanan ner till sköldkörteln. För att undersöka om orsaken är en autoimmun sjukdom, vilket det allra oftast är i Sverige, testar läkaren även halten av så kallade TPO-antikroppar.

Vad är T3 och T4 samt TSH?

T3 och T4 är förkortningar på de hormon som sköldkörteln bildar för att styra ämnesomsättningen i kroppen. T3 står för trijodtyronin och T4 är tyroxin. TSH, i sin tur, är det tyreoideastimulerande hormon som bildas i hypofysen i hjärnan och som styr sköldkörtelns funktion.

Hur undersöks en överaktiv sköldkörtel?

Överaktiv sköldkörtel, alltså motsatsen till hypotyreos (som innebär att sköldkörteln är underaktiv) undersöks även genom en mer ingående undersökning - oftast genom att läkaren känner på själva sköldkörteln. Några exempel på undersökningar är:

  • Ultraljudsundersökning: genom en ultraljudsundersökning kan en läkare se den exakta storleken på sköldkörteln. Ultraljud visar också om sköldkörteln är vätskefylld eller fast.
  • Lungröntgenundersökning (datortomografi): denna metod visar om den förstorade sköldkörteln trycker på luftstrupen, som sitter innantill bröstbenet.
  • Finnhålspunktion: en finnhålspunktion innebär att läkaren med hjälp av en tunn nål hämtar ut celler från sköldkörteln för att se om den är förstorad. Provet undersöks sedan i ett mikroskop.

Behandling vid onormal sköldkörtelfunktion

En överaktiv sköldkörtel behandlas antingen med läkemedel eller kirurgi. Det senare innefattar att man opererar bort sköldkörteln helt. Vid underfunktion däremot, alltså hypotyreos, ersätts de fallande sköldkörtelhormonerna med hormonersättning. Återigen är det här viktigt att årligen gå på regelbundna kontroller, för att hitta rätt dosnivå som ger rätt effekt, i synnerhet när symtomen även under läkemedelsbehandling kan pendla i intensitet.

Hur kan man märka att sköldkörteln är ur balans?

När sköldkörteln inte fungerar som den ska kan man säga att den antingen är överaktiv eller underaktiv. Vid en hög sköldkörtelfunktion går kroppens ämnesomsättning på högvarv. Besvär vid en överaktiv sköldkörtel är ofta att man svettas mycket och får hjärtklappning men det kan även orsaka viktnedgång och ångest. Tvärtom, vid underaktiv sköldkörtel, när reglaget på ämnesomsättningen släpper, går det långsammare och personen kan känna sig trött. I tillägg till detta kan det även orsaka symtom som dålig hy och dålig hårkvalitet, viktuppgång, trög i magen och så vidare.

Gemensamt för både över- och underaktiv sköldkörtel är att symtomen kan vara diffusa och att personen i största allmänhet känner att “någonting är fel”, men även att den mentala hälsan kan påverkas. Problem med sköldkörtelfunktionen orsakar ofta depression, oro och nedstämdhet.

Problem med sköldkörtelns funktion i västvärlden är oftast en autoimmun sjukdom. Med detta innebär att kroppens eget immunförsvar angriper sköldkörteln och påverkar den. Precis som vid andra autoimmuna sjukdomar, som t.ex. typ 1-diabetes, glutenintolerans och astma, är det idag inte fullt klarlagt varför den autoimmuna responsen sker i kroppen.

Tidigare i många västerländska länder, däribland Sverige, var den vanligaste orsaken att personen hade brist på jod, så kallad jodbrist. Men sedan ungefär 30-talet började man tillsätta jod i saltet i Sverige och sedan dess har jodbrist blivit en markant mindre bidragande orsak till sköldkörtelproblem.

Kost och livsstil: kan det påverka?

Det tros inte att en sköldkörtelsjukdom kan förebyggas på något sätt, vare sig det är med en förbättrad kosthållning eller ökad motion, eller exempelvis med att eliminera riskfaktorer som rökning och alkohol. Däremot finns det kost som kan påverka upptaget av läkemedel vid sköldkörtelsjukdomar. Därför övervakar man regelbundet patienter som läkemedelsbehandlas vid underaktiv sköldkörtel, då det ibland kan ta upp till ett år att justera dosen på läkemedlet så att det ger full effekt.

Överaktiv sköldkörtel kan leda till struma - men vad är det?

Struma är egentligen ett samlingsnamn för olika typer av förstorad sköldkörtel. Detta tillstånd har egentligen ingenting med sköldkörtelns själva funktion att göra (det behöver alltså inte betyda att sköldkörtelfunktionen är onormal) och det kan finnas flera olika orsaker till att sköldkörteln blivit förstorad. Struma behöver inte behandlas om den är godartad, inte ger några besvär och om personens ämnesomsättning är som den ska vara.

Fakta