Det är inte alltid helt enkelt att veta om du har blivit smittad av en könssjukdom. Många, för att inte säga de allra flesta, könssjukdomar är asymtomatiska - alltså att de inte uppvisar några direkta symptom - fastän bakterien, parasiten eller viruset är närvarande i kroppen. Därför är det, om du tror att du blivit smittad eller nyligen haft oskyddat sex, mycket viktigt att du så snart du kan går och testar dig. 

Kliniska tester och hemtester

Att testa sig för en könssjukdom, som ibland kallas för STI (från engelskans “sexually transmitted infection”), kan tyckas vara en skrämmande upplevelse. Men så behöver det inte alltid vara. Det finns idag ett antal alternativ tillgängliga för dig som vill testa dig - och det är både enkelt att testa sig och att diagnostisera. Du kan antingen ta den mer traditionella rutten och helt enkelt träffa din husläkare. Det finns i dagsläget ett antal alternativ om du vill testa dig för sexuellt överförbara sjukdomar, alltifrån ungdomsmottagningar till RFSU-kliniker och kliniker som kan vara specialiserade på vissa särskilda typer av sexualförhållanden.

Hemtest (självtest)

Det går utmärkt att själv hemma lämna det testprov som behövs för diagnos. Män behöver lämna ett urinprov och kvinnor kommer att behöva topsa underlivet. Gemensamt för båda är att provtagningen är smärtfri, lätt att samla in och kan utföras i bekvämligheten av ditt eget hem. Testprovet skickas därefter till ett laboratorium för testning.

Det finns idag en rad olika typer av självtest-kit som går att beställa gratis via exempelvis 1177 Vårdguiden. Det tar oftast inte längre än ett par dagar innan du får ditt testsvar. Du kan även själv välja hur du vill få ditt svar, antingen via Mina vårdkontakter, E-post, SMS eller brev. Du kan läsa mer på 1177 Vårdguidens hemsida.

Kliniska tester

Det finns en rad olika kliniker runt om i landet som är specialiserade på sexuellt överförbara sjukdomar, alltså sjukdomar. Beroende på kliniken, så kan de erbjuda såväl bokningsbara tider och drop-in. Vanligen består sessionen av en snabb konsultation med läkare eller sjukvårdare där din sexuella och medicinska historia snabbt kartläggs. Beroende på utfallet av konversationen kan sedan vårdpersonalen komma att genomföra en fysisk kontroll av ditt könsorgan och be om ett eller fler prov. Detta kan vara i form av ett urinprov, ett blodprov eller topsning.

  1. Vid test för HIV och syfilis krävs i regel ett blodprov.
  2. Urinprov används för testande av klamydia, trikomonaskolpit och gonorré hos män.
  3. Topsning används för klamydia, gonorré, trikomonaskolpit och herpes.
  4. Könsvårtor diagnostiseras vid läkarundersökning.
  5. Vissa provsvar kan bara ta timmar.
  6. Andra provsvar kan ta ett par dagar eller upp till två veckor.
  7. Kliniken kontaktar dig direkt om ett provet gett ett posivit utfall. Du kan ombes att återbesöka kliniken för ett uppföljningssamtal om bl.a. behandling.
  8. Så kallad “partnerspåring” ingår i smittskyddslagen och om du är smittad med en könssjukdom har du anmälningsplikt. Läs mer om det här.

Hur exakt är provsvaret?

Tack vare framsteg inom diagnostisk vetenskap så är provsvaren mer exakta än någonsin. I en nyligen genomförd studie visade sig att provsvaren i över 99 % av fallen var korrekta.

Dock är det fortfarande värt att notera att inget provsvar kommer vara 100 % korrekt, oavsett om provet genomförs i en klinisk miljö, eller hemma. Om du tror att du är i riskzonen för att ha smittats med en könssjukdom bör du därför inte vänta på att bli testad. Ibland kan de som testats negativt bli ombedda att ge ytterligare ett prov, om det finns en chans att den optimera exponeringstiden inte har uppnåtts. Exponeringsperioden avser den tid det tar för infektionen att träda fram i kroppen - och den kan variera mellan olika sexuellt överförbara sjukdomar. Klamydia och gonorré kan ta upp till två veckor, medan HIV kan ta fyra veckor - eller mer - på sig att träda fram i kroppen.

  1. Jag har testats positivt - vad gör jag?

Först och främst: ingen panik. Det finns en rad olika behandlingsalternativ tillgängliga beroende på vilken sexuellt överförbar sjukdom du har diagnostiserats med.

Efter att du fått din diagnos så kommer du inte få ha sex innan infektionen är borta. Som bärare av en könssjukdom kommer du även att få frågan om vem eller vilka du haft sex med den sista tiden. Detta kallas ibland för “partnerspårning”. Anledningen till detta är att vårdpersonalen ska kunna identifiera de personer som kanske bär på infektionen och kunna erbjuda den eller dem behandling. Du som drabbad är pliktskyldig att såväl söka vård som tala om vem eller vilka du haft sex med. Detta är reglerat i smittskyddslagen (2004:168). Du kan läsa mer om smittskyddslagen hos såväl 1177 Vårdguiden och riksdagens hemsida.

»Smittskyddslagen hos 1177 Vårdguiden

»Smittskyddslagen hos Sveriges Riksdag

Senast granskat:  26-05-2017