De allra flesta som diagnostiserats med astma kan effektivt hantera sjukdomen genom astmamedicin. Man delar ofta in astmamedicin i två kategorier:

  1. Förebyggande astmamedicin, som minskar den orsakande inflammationen i luftrören.
  2. Luftrörsvidgande astmamedicin, som ibland kallas för akut astmamedicin, just för att dess huvuduppgift är att lindra akuta besvär och akut försämrad astma (exempelvis i samband med fysisk ansträngning).

Emellertid kan långverkande kombinationer eller icke-steroida inhalatorer förskrivas istället. Just därför har vi skapat denna korta guide för att ge en bättre förståelse för de olika tillgängliga behandlingarna och hur de fungerar.

Vad innebär förebyggande astmamedicin?

De vanligaste förebyggande astmabehandlingarna är inhalationssteroider som tas dagligen genom en inhalator. Dessa typer av behandlingar förskrivs ofta om patienten upplever besvär av sin astma minst två gånger i veckan och dennes luftrörsvidgande medicin inte är tillräcklig för att hålla tillståndet under kontroll. Dessa typer av inhalationssteroider förebygger effektivt astmaanfall samtidigt som de minskar symptomen, förbättrar lungornas funktion och gör luftrören mindre känsliga. Emellertid används de inte för att stoppa akuta, redan påbörjade astmaanfall. Förebyggande astmainhalatorer är ofta bruna och tas vanligtvis två gånger dagligen för att förebygga astmaanfall. Exempel på förebyggande astmamedicin är Pulmicort, Flixotide och AeroBec.

Vad är en luftrörsvidgande astmabehandling?

Luftrörsvidgande astmamedicin, ibland kallat bronkdilaterande läkemedel, är läkemedel som en astmatiker ordineras för att snabbt underlätta besvär som sammandragningar i bröstet, andfåddhet och andningssymptom såsom väsande, pipande eller rosslande andning. Luftrörsvidgande astmabehandlingar är ofta blåa och används för att snabbt slappna av musklerna i luftvägarna för att ge omedelbar symptomlindring för användaren.

De två viktigaste och vanligaste ingredienserna är salbutamol och terbutalin, som finns i bland annat Airomir, Salamol, Salbutamol, Ventolin och Bricanyl. En astmatiker ska alltid bära dessa typer av inhalatorer med sig i händelse av en akut situation. Om en person måste använda sig luftrörsvidgande astmamedicin mer än tre gånger under en vecka är det en indikator på att astman inte hanteras väl. Då kan det vara på sin plats att kontakta läkare för att begära ett kompletterande recept på en förebyggande astmamedicin.

Långverkande beta-2-agonister (beta-2-stimulerare) och muskarinreceptoragonister

Långverkande beta-2-agonister, ibland kallat beta-2-stimulerare, tas vanligtvis tillsammans med en daglig, förebyggande astmamedicin. Dessa delas ofta in i två kategorier, den första är långverkande beta-2-agonister och muskarinreceptoragonister. Dessa inhalatorer verkar genom att slappna av musklerna som omger luftvägarna och därmed öppnar upp dem för att tillåta mer luft att passera genom luftvägarna. Muskarinreceptoragonister minskar också mängden slem i luftvägarna, och det kan vara farligt att använda denna typ av inhalator utan att använda en steroidbaserad inhalator. Det är också viktigt att komma ihåg att luftrörsvidgande astmabehandlingar dock ska användas för att behandla akuta astmaanfall.

Kombinerade läkemedel (kombination av bronkdilaterare och inflammationshämmande läkemedel för behandling av astma)

Dessa typer av inhalatorer innehåller en kombination av långverkande beta-2-agonister och kortikokosteroidsubstanser. Vanliga sådana typer av behandlingar är Seretide och Symbicort. Dessa typer av inhalatorer används för att underlätta andning och sammandragningar i bröstkorgen samtidigt som man på lång sikt förhindrar luftvägsinflammation. Vanligtvis förskrivs dessa behandlingar till patienter som inte har sin astma under kontroll och därmed regelbundet reagerar på triggers. Om en astmatiker har ett kombinerat läkemedel måste hen dock fortsatt ha en luftrörsvidgande inhalator nära till hands i händelse av ett akut astmaanfall.

Icke-steroida inhalatorer

Dessa är en typ av långsiktigt förhindrande inhalatorer som inte använder steroider. Dessa behandlingar innehåller ofta natriumkromoglikat eller nedokromilnatrium. Den förstnämnda substansen är till för personer med ansträngninsastma, alltså att du upplever astmasymptom i samband med fysisk ansträngning och träning. Bägge substanserna verkar för att vidga luftvägarna och lugna inflammationen och ges ut som ett alternativ till personer som inte kan använda steroider.

Vilka olika utföranden finns?

Astmainhalatorer finns i olika typer. Enheten som administrerar läkemedlet har tillverkats för att ge rätt dosering av läkemedlet i kontakt med luftvägarna, på ett så effektivt sätt som möjligt. Vissa kan vara mindre lämpade för olika typer av enheter, vilket gör att det därför är viktigt att gå på regelbundna astmakontroller och undersökningar så att en läkare så effektivt som möjligt kan bedöma lämpligheten i olika utföranden.

Doseringsinhalator

En av de vanligaste förskrivna typerna av inhalator kallas för doseringsinhalator, ibland kallad för “puffer”. Dessa typer av inhalatorer ger en enstaka dos av läkemedlet via en inhalationsspray eller aerosol som sedan drivs in i personens luftvägar med en trycksatt gas. Medicinen fördelas från aerosolkammaren genom att användaren trycker ner på toppen av inhalationsanordningen. För att lyckas inhalera rätt dos måste personen koordinera sin andning med själva knapptrycket. Detta kan vara svårt för vissa personer, inte minst små barn, och om så är fallet kan läkaren komma att ordinera en annan typ av inhalator.

Pulverinhalator

Pulverinhalatorer är de vanligaste inhalatorerna i Sverige idag. Som namnet antyder fungerar dessa inhalatorer genom att användaren andas in ett inhalationspulver genom inhalatorn. Dessa aktiveras av inandningen och kräver bara att användaren andas in som vanligt, följt av att ett torrt pulver (som kräver något mer andningsinsats) sedan frisätts. Pulverinhalatorer är ofta enkla att använda eftersom de inte kräver att personen koordinerar andningen med att denne matar fram dosen.

Spacer för inhalation

En spacer för inhalation används tillsammans med en doseringsinhalator för att hjälpa användaren att få rätt mängd av sin medicin. Det kan vara svårt för vissa personer med doseringsinhalatorer att koordinera andningen samtidigt som de trycker ner toppen av kapseln, vilket innebär att de inte får en tillräcklig dosering. Sn spacer för inhalation är en tom plastbehållare som användaren fäster vid ena änden av sin doseringsinhalator och som har ett munstycke i den andra änden. Läkemedlet samlas sedan i det tomma utrymmet vilket gör det möjligt för användaren att andas mer normalt.

Timing och hastighet av andning blir därmed inte lika viktigt när en spacer för inhalation används, vilket gör en spacer för inhalation särskilt användbar för barn. Spacern möjliggör för att läkemedlet blir fullt inandat i lungorna med mindre som fastnar i baksidan av halsen och därmed absorberas av andra delar av kroppen. Det har noterats att användandet av en spacer för inhalation också kan minska sannolikheten för oönskade biverkningar som muntorsk.

Nebulisator

En nebulisator är en enhet som omvandlar flytande läkemedel till en fin aerosol (en slags inandningsbar ånga). De används oftast inom primärvården för att leverera en hög dos medicin till någon som lider av astmaanfall, har andnöd och som följd av detta blir utmattad - inte sällan små barn eller personer med svåra astmafall, som kan ha svårt för att använda en spray eller pulverinhalator. En nebulisator kan användas med eller utan en ansiktsmask, så att användaren inte behöver koordinera sin in- och utandning. Ansiktsmaskerna är emellertid inte så ofta längre; detta då forskning visat att normala inhalatorer försedda med en spacer är lika effektiva.

Som med alla läkemedel är det viktigt att använda även astmamedicin exakt så som ordinerats till dig av läkaren. På detta vis maximerar du effekten av läkemedlet samtidigt som risken för oönskade bieffekter, så kallade biverkningar, hålls så låg som möjligt. Detta gör också att du kan hantera din astma på bästa möjliga sätt.